Som ringmärkare fyllde jag jämna 40 år under säsongen 2022. Året blev en angenäm upplevelse, för ugglorna hade god födotillgång i nejden. Pärlugglan påträffades häckande på 80 olika platser och kullarna bjöd på fina 4,9 ungar i snitt. Toppkullarna med 5 x 7 och 16 x 6 ungar värmde, för det fick en att minnas de fenomenala åkersorktopparna vi hade under perioden 1986 – 2003, då man i fem fall kunde påvisa 136 – 280 häckningar på holkområdet. Efter 2003 har området i 5 olika repriser uppvisat 70 – 80 häckningar och årets totala saldo på 825 ringmärkta pärlugglor är en av de bästa noteringarna efter 2003.
Även det sampel jag fick fram för sparvugglan visar på jättefina 6,8 ungar i kullen. Under de senaste 20 åren har jag bara under åren 2003 och 2011 sett liknande kullar. Även slagugglan med 2,7 ungar i kullarna tangerade sina bästa noteringar efter 2003, men den når inte upp till kullstorlekarna under de stora åkersorktopparnas tidevarv. Däremot är beläggningsgraden på 66 % i mina 285 slaguggleholkar den högsta noteringen som gått att påvisa i Finland på ett holkområde av denna storleksordning. Det fanns nämligen 189 par som skred till värpning.
Våren präglades av påfallande tidiga äggläggningar, för sorkfasen och den höga dagstemperaturen under de inledande marsveckorna bäddade för detta. Sedan började snömolnen hopa sig och den normala uttunningen av snötäcket kom av sig. Redan den 16 mars när jag inledde pärlugglerundan anade jag tydligen att någonting unikt var på gång, för jag satsade på ett par snöskor för första gången. En dryg månad och 476 pärluggleholkar senare hade jag avverkat c:a 300 km på snöskor. Helt otroligt att det normala stöveldjupet uteblev i början av april, för snöbrist i mars månad var ett typiskt problem för Gamlakarlebyspelen på skidor under den gamla goda tiden. Ännu den 10 maj var skogsvägarna blockerade av snö på flera platser.
Ifall man klarar av att i tid ta sig fram i de snöiga markerna har man ofta möjlighet att stifta bekantskap med häckande ugglehonor. Jag kollade denna gång 59 pärlugglehonor av vilka 19 (32 %) hade ring från tidigare. Av 69 slagugglehonor bar 58 (84 %) på en ring. Ringarna utvisade att den äldsta slagugglan var 16 kalenderår gammal (D 245.605 ringmärkt i Kronoby 4.6.2007). Hon bor numera i Välikylä i Kelviå. Slagugglan D 26.881 som bor en bit ifrån Norppa by i Ullava har i sin ungdom vandrat längst, dvs. 259 km från födelseplatsen i Kiikoinen i nuvarande Sastamala, där hon blev ringmärkt som bounge 9.5.2017 av ringmärkningscentralens chef Jari Valkama. Trots att nästan alla slagugglehonor bar på en ring är ungarna givetvis utan, så det fanns orsak att ringmärka 378 slagugglor under våren och försommaren. Den äldsta pärlugglan CH 121.618 var 7 kalenderår gammal och påträffades i Salonkylä i Kaustby. Hon har två gånger under tidigare år fött upp kullar vid Storträsket i Nedervetil.
Vi bidrog även med 4 rovfågelrutor á 10 x 10 km till det nationella rovfågelindexet, som år 2021 baserade sig på 134 rutor, men våra rutor är bara 4 av 19 som befinner sig norrut från Karleby. Därför kan man väl påstå att indexet närmast beskriver situationen i söder där merparten av landets ornitologer och ringmärkare håller till. Enligt indexet har mildare vintrar medfört att kattugglan under de senaste 10 åren gått framåt, medan slagugglan snarast backat och pärlugglan till stora delar försvunnit från södra Finland. Vi har kanske varit lyckosammare med sorktopparna här i mellersta Finland, för våra slagugglor slår nog indexet och även pärlugglan står på sig. Ifall en fondförvaltare slår indexet kan hen t.o.m. bli rik. Den dimensionen har uteblivit, men visst är det uppmuntrande att kunna ingjuta en gnutta hopp i förtvivlade uggleringmärkare i södra Finland.
En minnesvärd säsong passerade, kanske klimatförändringen trots allt håller snöskorna borta i fortsättningen. Absoluta bottennappet inföll den 29 mars, när snöskorna var på en meters djup i en bäck i Kelviå och jag fortsättningsvis var fastspänd i dem. Jag insåg dock att ska man ha skuggan av en chans att ta sig tillbaka till bilen, bör man i varje fall börja med att avlägsna de brustna isflaken. Alla dagar är inte solskensdagar, men i slutändan var det väsentliga att 2019 rovfåglar blev ringmärkta under säsongen 2022.
Fin pärlugglekull i Nedervetil, Jolkka den 11 maj 2022
